Vi tränar tillsammans upp förmågan att närvara inför vad som än är – och vad det kräver av dig eller individen – är endast en sak. Tillit till samvete – och till en början kan det vara något okänt och ogreppbart.

Resultat kommer ofta inte som vi är vana vid. Prestation och sedan lön. Produktivitet och sedan belöning. Den inre världen är annorlunda och därför krävs tillit som med ett annat ord kan benämnas som tålamod.

Jag är inte här för att få ut varken mig själv eller dig, eller er, i den arbetsföra, fungerande rollen igen, eller in i någon gammal roll över huvud taget, det är sekundärt och det behöver vara sekundärt i den processen. För så länge vi har en prioritering – en tro – ett förhållningssätt – ett krav på oss själva som handlar om prestation och produktivitet, alltså överlevnad – överger vi frekvent den del av oss som här behöver vårt fokus – alltså närvaro. Finns inte den tilliten, och det tålamodet kommer jag inte kunna hjälpa dig för du kommer inte kunna hjälpa dig själv.

Jag är här för att erbjuda människan kontakt med sig själv igen. Det är mitt primära mål, det är min väg, och min mening, och mitt syfte, före allt annat.

Vad det betyder rent konkret, är att vi går från att vara speglar -responsiva avbilder – reaktiva impulsdjur av kött och blod som söker stimuli i jakten på överlevnad, för att upprätthålla vår identitet och världsbild, till att bli och vara mer närvarande och mer kännande, istället för speglande vår omvärld.

Det betyder, mer konkret, att vi tränar på att vända oss inåt istället för utåt. Vilket till en början är det totalt motsatta till vad vi är vana vid. Vi möter då våra vanor – det invanda – inlärda, autonoma, det för oss naturliga.

Det naturliga och självklara är nödvändigtvis inte det lätta, rätta och sköna upptäcker vi här. Alla de autonoma strukturer vi byggt upp och förvaltat igenom generationer, som vi följt utan att blinka, utan att ifrågasätta, blir nu både synliga och kända när vi väljer närvaro – och i och med att vi är till stor del djur – som prioriterar överlevnad före både lidande, rädsla, smärta och död, kommer allt som valt rörelse under vårt liv istället för stillhet – alltså närvaro – alltså samvaro med, – att skapa ett totalt motsatsförhållande, där två sidor ställs mot varann.

Rörelse – flykt och jakt. Baserat på avstånd och motstånd till smärta, rädsla, lidande, oro – all form av negativ stimuli, såväl fysisk som mental. 

Kommer att ställas emot sin motpol. Och vad det är, upptäcker människan som är villig att utforska sitt inre. Jag finns här som en guide. Men det är du som vandrar. En väg som många vandrat innan oss, ett arbete som utförts utan visshet om varken resultat, mål eller trygghet, en resa in i det okända, som pågått, så länge människan har funnits.

Dualitet. Två sidor. Två motpoler. Där en sida alltid strider och främjar separation och mer lidande. Där den andra närvarar, främjar förening och helhet, och växer i sin närvaro, genom modet att stå kvar, och bära minnet om vad som händer när vi väljer den ena sidan eller den andra. Både som individ och grupp.

Det nya självet är egentligen ingenting nytt. Tvärtom är det uråldrigt. Men det är lättare att prata om det som något nytt. För du som förstår, tolkar och läser det här är troligen den som lider, den som bär, rädslor, smärta, problem, ångest, den som försöker och har försökt, den som kanske inte vågar tro på något annat men som inte längre orkar eller vill försöka i de gamla spåren mer, eller helt enkelt är nyfiken på ett alternativt förhållningssätt till livet – och allt vad det innebär. 

Det nya självet är vem du blir när du går från att reagera till att närvara.

Vilket är en återgång till vem du alltid varit, i samklang med vem du är nu. Det är alltså inget som förloras av ditt gamla eller befintliga, utan istället blir du mer och större – inte större fysiskt, utan mentalt.

Vi tränar upp den mentala världen, och det är här det kan upplevas en smula religiöst, för vad som sker kan liknas vid att tända ljuset. Din närvaro – alltså förmåga att stå intill ditt fysiska jag, föds av att stå kvar och intill.

I religiösa ordalag är det anden som fyller oss och vi får kontakt med en större värld inom oss. Och det är ifrån den världen, ifrån distansen till vårt fysiska jag som lever på jorden som vi börjar relatera till på ett nytt sätt. Vi lär oss ge, till en början till oss själva, och sedan till varann.

Och, inget blir direkt lättare med det här. Det vill jag vara tydlig med. Detta är som sagt ingen quick fix som löser problem och får något att försvinna på några dagar eller månader eller år. Det handlar om relationen till oss själva, till livet i stort. 

Vad som sker är för varje människa att förundras av och upptäcka själv. 

Ju mer förväntan och jämförelse som finns inom oss, lika mycket besvikelse och självhat laddar sidan ifrån separation med.

Så gå varsamt. Ödmjukt. Och om ordet heligt talar till dig, så använd det. 

Det jag kan säga, är att det blir lugnare, på så vis att du, som jag, som vi, lär oss bli vår egen mästare, guide, terapeut, förälder och trygga punkt, till våra känslor, till allt som sker, glädje som lidande, oavsett omständighet. 

Vissa kallar det trygghet. Vissa kallar det frihet. Vissa kallar det Sanning. Vissa kallar det kärlek. En del för ljus. En del för religion. Och du får kalla det vad du vill. 

För mig, är det vägen hem, till allas vårt gemensamma hem.

Är du intresserad, så hör av dig.

Det finns flera sätt att närma sig detta på. Allt ifrån skräddarsydda lösningar, till färdiga moduler.

Boka ett samtal